Lyrikk og poesi

Se oftere mot nord.
Gå mot vinden, du får rødere kinn.
Finn den ulendte stien. Hold den.
Den er kortere.
Nord er best,
Vinterens flammehimmel,
sommernattens solmirakel.
Gå mot vinden. Klyv berg.
Se mot nord.
Oftere.

Det er langt dette landet.
Det meste er nord.
   -- Rolf Jacobsen

Jeg trenger en kjærlig kropp så fin
Ved siden av meg i sengen min
Som jeg kan holde rundt når jeg trenger det mest
På hverdager, i høytid eller etter en fest.

Jeg trenger en kjæreste som elsker meg
Som ikke er redd for å vise det til folk rundt seg
En kjæreste som vet at jeg elsker henne
Som jeg aldri fra meg vil sende

Så kan vi ligge til langt på dag
Og bare føle glede, romantikk og behag
og vi kan ligge og lære hverandre å kjenne
Vi kan filosofere og bare la ordene renne

Og vennene våre skal få lov til å si:
"De der to har jammen mye kjærlighet å gi"
Og det er da vi begge vet
At vi er fullstendig oppslukt av kjærlighet
   -- Per Steinar Nielsen

Så strekker jeg mine myke grener inn i deg 
Slynger meg rundt drømmesøyler 
opp trapper av lengsel 
kler haller av tomhet 
Smyger meg gjennom nøkkelhull 
Når jeg finner ruinen 
Brer jeg meg utover som svalt grønt 
Og i kammeret under den 
Blomstrer jeg
   -- Torill Bull

I Noreg har dei alt, 
Seier dei, 
Og viftar vekk mygg 

Kopphaldarar og kunst 
Rock til du rasar 
Sprit på store kanner 

Dei skulle berre visst 

Me gret bak dyre gardiner 
Og skrik i massasjedusjen 

Heilt åleine
   -- Dorado fra Dagbladets diktkammer.

Du er kunstner
lengst bak i
svelget

har hofter til
nobelpris

kanskje litt vant til å
storme inn og
vugge
båtene som hviler ved bryggen

kanskje litt rask
med å finne mine
monsunstrømmer

men om jeg sier:
kyss meg på munnen,
blir du fjorten igjen
   -- Nynaeve fra Dagbladets diktkammer.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
   -- Karen Boye

De små berøringer må også med.
Humlen som setter seg fast i håret ditt.
Snefnugget ytterst på nesen
og tusenbenet som vil opp på hånden,
forsiktig
som kjærtegnet til en sky pike
   -- Rolf Jacobsen

Rør ikke ved mitt hjerte i dag.
Våren har gjort det alt.
Bølger av gammelt nederlag
kysser det, hardt og salt.

Bølger av nederlag og savn.
- Trodde jeg det var borte?
Si ikke noe. Nevn ikke navn.
Våren har nettopp gjort det.

Noe har våknet. Det svir av seg selv
verre enn sult og tørst.
Rør ikke ved mitt hjerte i kveld.
Våren har vært her først.
   -- Inger Hagerup